Så himla fint















Källa

Va?

Här ligger man i mammas soffa med perfekt lördags"mat" och har heeeela lördagskvällen för mig själv.

Och så har jag Bond, "Blåst!" och nån östeuropeisk skitfilm om en kille som byter kön som tv-alternativ?
Skämtar ni med mig?

Efterrätt



Fredagsmix och Hallonsoda. Jag är i himmelen.

Pizza



Jag har jobbat hela dagen. Om det är nån som förtjänar en pizza så är det jag.


Majo no takkyubin


Kikis expressbud betyder det på svenska.
Och det är en jättemysig japansk animefilm av Hayao Miyazaki, samma kille som gjort Ponyo on the cliff. Den finaste filmen någonsin.





Hayao är en världskänd animeregissör så det här är alltså inget skit jag snackar om. Filmerna finns på Hemmakväll, hyr dem! Och när ni ändå är igång kan ni hyra Spirited Away också, den han är mest känd för. Det är nåt med den som jag inte gillar, kanske att flickans föräldrar förvandlas till grisar. Jag vet inte, men ni kanske älskar den!
Jag köpte i alla fall den och Kikis expressbud för 89 kr styck!


This is what makes me feel alive

Jag ska se Underoath den 22 mars



ÄNTLIGEN!!!

Retro Indie Clothing

Jag har hittat en sida med helt bedårande kläder. Mod Retro Indie Clothing & Vintage Clothes. Bara smaka på namnet!!

Titta så fint (klicka för större bilder) :


      


Men sidan är amerikansk så jag kommer aldrig beställa därifrån. På tok för dyrt.

Däremot kommer jag köpa det här efter nästa lön:




Svarta läderconverse och min efterlängtade gröna Triwa!

Min kvällsmat

På väg hem från jobbet för ca en och en halv timme sen så var jag skithungrig, men visste om att jag inte hade någon mat hemma. Lika tragiskt varje gång man inser det förresten.

Så fick jag ett tips, omelett!
Jag har inte gjort omelett sen jag var i Tokyo. Då åt jag omelett varje morgon, eftersom de inte har normalt bröd i Japan. Så när jag kom hem så slängde jag ihop vad jag kunde hitta.
Det blev ägg (såklart), babytomater, lök, riven ost och två rostade mackor. Och kryddor.



Perfekt kvällsmat!



Notis: Åh herregud. Jag inser nu att det inte ser ut som min kvällsmat. Utan snarare som min lunch. Som jag åt innan idag. Och spydde upp på min tallrik. Men det är det alltså inte. Det är min omelettmacka!

Mmmmm

Den här låten:



och solen som lyser upp hela stan..



.. och de här blommorna som jag fått

gör mig nästan lite euforisk idag..

Mig skrämmer du inte

Här är någon i lägenheten. Eller något. Jag vet det.
Direkt när jag öppnade dörren så kände jag det. Jag hörde en plastpåse inne i lägenheten någonstans och sen var det kört. Jag började svettas och andas hysteriskt och Elias försökte lugna mig i telefonen, men jag var helt hundra på att där var något under sängen.

Jag bor i mammas lägenhet den här veckan, och jag kände att jag var tvungen att ringa henne istället eftersom spöket/spökena förmodligen känner henne. Och om de hör att jag pratar med henne så lämnar de mig ifred. 
Hon sa att jag måste söka hjälp. Det borde jag kanske, men det kan jag inte göra ikväll.

Jag tittade under sängen, med mamma i luren. Där var ingen. Okej, jag kunde andas ut. Vi la på och jag började släcka ner i lägenheten igen. Jag kan faktiskt inte ha alla lampor tända.

Jag satte mig i soffan och satte igång datorn. Hade precis lugnat ner mig och börjat tänka på annat när jag hörde en smäll i hallen. Det lät precis som om någon smällde med bubbelplast. Fast bara en bubbla. Puff!

Jag blir så jävla förbannad! Någon/något vill uppenbarligen skrämma mig.
Men jag säger bara en sak. Om du läser detta, anden, så ska du ha klart för dig ATT JAG BLIR FANIMEJ INTE RÄDD FÖR DIG!!
Jag stannar här till söndag. Kan du inte acceptera det så piss off. Ghostface.

Är det vad jag tror att det är?

Jag trodde att jag aldrig mer skulle få se solen.
Jag trodde att domedagen var på väg.

Slutet var nära.

Solen slutade skina, och ett par veckor senare drabbas jorden av en enorm jordbävning, som i filmen 2012, och alla dör.

Men så en dag, en vacker dag, så kör jag på motorvägen från Lund till Landskrona.
Där är den. Den efterlängtade runda varma saken. Rund som saatan, och nästan röd.
Den sken som om det var den sista dagen i dess liv. (Det var det kanske också?)
Och jag blev bländad. Jag körde nästan av vägen. Jag kunde inte se klart och jag kunde inte läsa på skyltarna så jag visste inte om jag körde rätt. Jag visste inte ens om jag körde mot rätt håll.

Men jag sket i vilket. Jag bryr mig inte om var jag hamnar, tänkte jag. Bara solen skiner.


Pågatåg

Fy fan vad jag varit på dåligt humör idag. Vaknade av väckarklockan kl halv 7 imorse, efter en hel helg med jobb. Jobb och jobb.
Dagen har gått ovanligt långsamt idag och efter jobbet åkte jag till Kristianstad och vägen hit var inte heller så trevlig. Tåget gick i tid, men på vägen hände det något. "Vi väntar på att en besiktningsman ska komma och hitta felet" sa dem. Där stod vi i Hässleholm i tjugo jävla minuter. Och bara väntade.
Och att lamporna släcks och tänds från och till i Pågatågen gör inte saken bättre. Är det spöktåg vi åker med eller? Och så låter det som en jävla ångvält!
Efter imorgon ska jag aldrig mer åka pågatåg.


RSS 2.0